Som en gammal LP-skiva på repeat går jag och funderar på när jag ska börja jobba.
Och varför.
Och var.
(finns mitt gamla jobb kvar?)
Och dagis och dagistider och avstånd och pendling och ensamstående och få ihop det.
Hus, bil, barn, pengar, tid.
Jobb.
Tanken på att jobba heltid på grannön lockar föga.
Lämna strax efter sju, hämta strax före sex.
Tror inte det, va.
Hoppas att min bil aldrig kommer att gå sönder.
Hoppas att mitt hus kommer att bli klart utan att några räkningar skickas till mig.
Man borde varit gotlänning.
För de vinner väl på Keno allihopa och slipper fundera på sånt här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Har funderat på att solovåra en gotlänning, borde ge bra utdelning...kan till och med tänka mig gotländskor numera =)
P g a desperation - eller p g a att man gör vad som helst bara för dialekten?
Me have to analyze that...
Skicka en kommentar