Fröken Annas känsla för sten!

Alltså - plocka sten.
Tror inte jag har gjort det på sisådär 20 år.
Trodde väl i min enfald att didäringa kineserna slutat att skicka upp dom i våra åkrar*.
Men se, det har dom inte.

SugerFlake fick åka traktor med morfar och pysslingar - och jag å Snygge-Bertil fick plocka sten så att brallorna nästan ramlade av.

Konstaterande: jag gillar att plocka sten.
Slutsats: man är allt lite sjuk i huvudet, det är man.

Sen så kan man fundera över ögat - om det ändå är ett av människans stora mirakel. För hur klara man egentligen av att se vad som är vad. Vad är liksom lerig lera och vad är lerig sten?

Det hjälpte inte att jag gick och tänkte på det - jag fattade ändå inte hur man kan se vad som är sten och vad som är jord.
Kände mig lite som Smilla ett tag, hon med snön, fast med sketen jord istället.

Efter det att vi plockat från åkern, så fick pappa åka och hämta storspettet och så fick han och Snygge-Bertil ta tag i några bumlingar som vi inte fick upp med bara händerna.
Sedan skulle det sås - och tänk - då blev jag riktigt glad.

För när jag och Flake stod och tittade på Storbonden (som hjälper pappa ibland) - och jag tycker att utsädet såg så konstigt ut, två olika sorter, så säger han att joråsåatt - det är korn blandat med ärtor vi ska så där ute.
- Va?, säger jag. Varför då?
- Jo, men det funkar bra att ta bort kvävet med ärtorna och sedan det blev ekologiskt så har man kommmit på det och så är det bra för korna också, att få ärtor också.

Man bara måste jubla lite inuti. Och gräva lite i det - för att det är så skönt mellan fingrarna.

- Men du, tvätta händerna innan du rör vid den lilla - för man vet ju aldrig, det är betat det där.
- Betat? Som något slags gift? Är det inte ekologiskt?
- Jo, det ska ju vara ofarligt, dom tror ju det, fast det trodde man ju med DDTn när den kom också - så tvätta du händerna för säkerhets skull.

Då var jag liksom tvungen att jubla lite till. Inte för att det kanske, eventuellt, i framtiden, inte är så bra som vi hoppas. Utan mera för att vi människor ändå lär oss.
Även bönder.
Typ.
Och jag.

Fast jag har ingen aning om vad betat betyder, inte en susning faktiskt.

_________________________________________
* Det var den korta versionen, men egen sammanfattning när jag var liten av landhöjningen och stenarna som liksom från ingenstans dök upp i åkrarna år efter år, hur noga man än plockade. Om stenarna kom från jordens inre eller kineserna på andra sidan jorden, tja, egalt eller hur? I jordens mitt kokade det, så hur logiskt verkar det då?