Om varför man slutar skriva

Alltså, jag blev kallad till barnmorskan, skulle göra ett sånt däringa cancertest av livmodertappen, eller dylikt.
Och det var den händelsen som skapat total bloggtorka - för just där och då uppstod ett blogginlägg som bara ville ut.
Men som liksom inte lämpar sig.
För herregud, mamma har sagt att morbröder läser och sånt.
Så.

Men, alltså.
Barnmorskan, i 50-årsåldern, med glasögon på svaj och allt gör sitt jobb mellan mina ben.
Jag ligger i gynstolen och försöker vara sådär härligt avslappnad och känna att det inte bekommer mig det minsta.

Då tittar hon upp mellan mina ben, tittar på mig (i ansiktet) och säger:
Det ser bra ut, både inne och ute.

Och jag bara: vad svarar man på det?
Tack?

Men alltså, vad svarar man.
Tack?
Jo, det var ju tur det?
Vad bra då?