Mat

När jag kom hit för två månader sedan var det stor skillnad på SugerFlake och hennes kusin i storlek.
Hennes kusin Isabell är drygt ett år äldre.

De har inte träffats på ett tag - för vi har varit på Bequia och Isabell har haft influensan.
Och okey, Isabell har haft influensan, men ändå.
SugerFlake har växt ikapp henne.

Folk säger på gatan - jösses, vi trodde att hon skulle bli kort, men nu tror vi att hon kommer bli lång.
Jag tänker - gött - bara muskeln hjärnan trivs på samma sätt så är jag nöjd.

Annars är det en stor passivisering av barn här nere.
De ska vara tysta, stilla, snälla.
Inte ivägen.
Inte ställa till trubbel för sin mamma.
Se mitt tidigare inlägg, att man behöver få vara lite ifred, få sin egen tid.
Och om man har en hel drös, bor trångt så är det väl bra om barnen sitter i sin säng och är tysta och stilla.

Men vi gör ju inte så.
Så en del klagar på henne, för att hon inte är helt tyst i affärerna. Eller för att hon inte tycker det är kul att stå i bankkö i 40 minuter.
Miserable, säger dom. Nasty.

Men sen, när hon kan göra high five, karbisk hälsning, skickar slängkyssar, härmar geten, hunden, hönan, då är hon på gränsen till ett geni.
So sweet, so intelligent, so bright.