Kampen om vällingen

Alianna är van vid att dra i sig ca 75% av sitt födointag under natten.
Förr i tiden, pre-Anna-Mamma - var det mjölk och socker som gällde.
Nu är det mjölk och feed (dvs någon slags mjölkfri välling).
Hur som helst.
På ett sätt går det bra, hon har börjat äta bra på dagen, så hon borde inte behöva den däringa vällingen/mjölken på natten.
Det är också ett jäkla husle. Flaskor i oändlighet, byta blöjor och trams på natten. Ett barn som dricker ca en liter på natten kissar nämligen en hel del. Det faller nästan på sin egen orimlighet att man kan hälla en liter vätska i en blöja utan att det faller utanför några ramar. Och i och med att hon börjar bli stor, så håller hon sig rätt länge på natten, helt torr i några timmar och sedan. Stora Niagarafallet rätt ner i blöjan - och om man har otur, t ex på min arm också....(hon sover lite hur som helst ibland).
Så vi har kamp mot mjölken på natten, det har vi.

Inatt då, höll hon på. Knuffade på mig för att jag skulle gå upp. Rullade upp och ner i sängen och gnällde. Läste sin bok. Satt upp och babblade. Knuffade på mig. När hon pussade på mig gav jag upp och gav henne en skvätt iskall mjölk. Utan feed.
Sedan sov hon ett tag, och sedan började det om.
Två gånger somnade hon om utan mjölk, två gånger gav jag upp.
Förr eller senare lär hon ju sluta med det.
Helst innan hon är 18 eller så i varje fall.