Om hår

Om jag hade fattat hur f..n jäkla iphone funkar så hade ni fått se en bild på Aliannas hår nu när jag tagit ur flätorna.
Men gör så här.
Tänk Donna Summer. Tänk Jackson Five. Tänk ett hår som är ca 8 cm högt, men drar du ner luggen så går den till hakan.
Tänk två veckors shampooranson - och du är inte ens nära att liksom ens blöta ner håret.

Att ta ur flätorna, by the way, tog ca 2,5 timme och hon gallskrek ca halva tiden.
Jättekul.
Verkligen.

Det var igår.
Idag köpte jag någon slags superbalsam och skulle smeta i hennes hår. Fast det är gel på samma gång, ni fattar va?
Inte bästa grejen, således.

Hon står på verandan, med ansiktet ut genom gallret, jag står bakom och försöker kamma försiktigt.
Ingen, jag säger ingen tjej på hela ön, går omkring med afrohår på huvudet.
Som Alianna. Det är pinsamt. Superduperpinsamt dessutom när det är okammat. Så jag tänkte som så, får väl kamma fanskapet i varje fall.
Eller raka av håret.
Limma på lite av mitt. Kanske?

Så har vi en mysig eftermiddag då, på vår veranda. Alianna gråter så hela ansiktet är blött, grannarna och förbipassarande tror att hon ska dö.
Men alltså, när hon står där och gråter och säger sin första tvåordsmening - Me done.
Me done.
Me done.
Då måste man väl sluta.
Elle?
Eller?