Långt ifrån flip flop nu

I torsdags var det tjejmiddag, fredagar här nere är fredagar och lördag var det full moon och födelsdagskalas högst upp på ön, max tre meter från gubben i månen.
Igår kväll, lördag, när jag klev in genom dörren vid tre på morgonen så grät jag nästan av trötthet.
Och för att det var helt tomt inuti.
Tittade mig i spegeln och de ögonen skulle jag inte vilja tvinga någon att se in i.

Söndagar är söndagar här. Alla åker till stranden, badar och dricker öl, eller åker hem till någon, grillar och dricker vin. Idag var vi, Maria och jag, på grillning hemma hos Tord och Obdulia. Vinet flödade, men inte jag.
Inte en endaste liten hel känsla eller tanke fanns därinne.
Så jag drack sodavatten och försökte att inte sänka de andra till min själsliga nivå, typ som en grundstötning.

Sedan middag på Cocos, vinet flödade inte där heller, inte i mitt glas i varje fall, och jag känner det på mig, att imorgon, imorgon kommer att vara en dag när jag får plats att bo i mig själv igen.

Inte så att jag ska roa mig ofantligt de närmaste dagarna.
På måndag, imorgon, ska jag ta färjan till St Vincent till deras Maritime Administration. Det är något med omflaggningen, skulle få alla papper i fredags, men plötsligt saknades några papper. Ett ägarintyg, ett lokalt företag och typ sju blanketter som inte var ifyllda som jag aldrig sett förut.

Och på tisdag ska jag gå med Arielle till doktorn, hon kommer med Barracudan till Kingstown vid 10. Ni vet Arielle som tog hand om sin döende mamma utan fungerande njure och sin lillasyster från hon var sex till åtta.
Arielle som blev våldtagen av sin morbror på sin födelsedag vid elva.
Arielle som blev misshandlad av sin pappa så svårt, för att hon hade en pojkvän som hade gett henne en örfil på gatan, att hon fick uppsöka en doktor dagen efter.
Arielle som vid sexton års ålder blev utslängd av sin far.
Arielle som inte kan läsa, aldrig har haft ett jobb, som har världens vackraste leende, som bor lite här, lite där i väntan på ett liv.

Arielle som vid sjutton års ålder är gravid.

Så det är mest nöjen här i paradiset, det må jag säga.

Medan jag skrivit detta har jag fått, vänta lite ska räkna, tretton myggbett på vänsterarmen som blivit nässelutslagsstora. Ett under höger fot också, precis i fotvalvet, några på ryggen. Så jag ska gå och ta en allergitablett nu och vänta på att den ska kicka in.

Det är söndag.
Den där kyrkan jag skrev om förra söndagen, den med tanterna och volangerna och trummorna, de håller på ännu. Klockan är tio på kvällen. Hela dagen, mina vänner, hela dagen sjunger och dansar de.
Jag hoppas de jobbar i skift.
Fast å andra sidan, sjukhuset ligger bara 100 meter därifrån.